Mu Sangs profetia

Tisdag 20:e Juli 1922
In i stadens vildmarker

Tidigt på morgonen går de som finns kvar på hotellet upp och gör sig redo för att ta sig in till staden och se efter förödelsen. Man börjar vandra uppåt marknaden och märker då att gårdagens kravaller utvecklades till ett fullskalig revolt då man stöter på en barrikad bevakad av militären. En av soldaterna säger att större delen av staden är i upprorsmakarnas kontroll och att de är för få soldater där för att få bukt med dessa våldsverkare. Han varnar också gruppen för att gå innanför barrikaderna, men när Professorn och de andra tar sig över den och in i den rebellkontrollerade staden är det ingen som försöker stoppa dem.

De tar sig fram till kvarteret där country cluben ligger och där guvernören bor. Gatorna är fulla med bråte och i ett dike ligger det ett par döda kroppar, man identifierar dem inte då de är för många. Man börjar att gå uppåt i staden ditt sjukhuset ligger men efter ett tag märker man att man är förföljda. Ett par indier går bakom dem, beväpnade med påkar. Men då de bara är några få ignorerar man dem och fortsätter.

Efter en stund ansluter sig dock fler upprorsmän till den förföljande skaran och strax börjar de kasta stenar och springa till anfall. Professorn gör ett meningslöst försök att förhandla men man märker snabbt att det inte är vad deras motståndare är intresserade av, så man öppnar eld. Man lyckas att antingen döda eller skrämma bort tillräckligt av sina fiender för att själva oskadda komma undan.

Med en väldig hast tar man sig fram till sjukhuset där man finner entrén flankeras av brittiska soldatlik. Sjukhuset fasad ser även den illa åtgången ut så man närmar sig med försiktighet. Gruppen tycker sig se någon röra sig inuti en av sjukhussalarna men vid närmare inspektion visar sig den vara tom. Man tar sig därifrån framåt mot trappan till andra våningen men när man skall börja ta sig upp avlossas ett skott bakifrån. Man kastar sig snabbt i skydd och besvarar elden och en död upprorsman faller till marken.

Man tar sig upp till andra våningen där man möts av en två slitna och uttröttade män. Den ena en soldat och den andra en läkare. Man frågar läkaren efter Fader Abraham och Rupert och märkbart stressad pekar han ut i vilken sal de finns. De båda patienterna verkar ha återhämtat sig bra men är inte i skick att gå.

Man hör plötsligt ett ökande buller utifrån och då man går fram till fönstret för att kontrollera ser man en hord av upprorsmän som strömmar mot sjukhuset. Gruppen skyndar bort till trappan där man tar upp positioner och bekämpar de upprorsmän som försöker ta sig upp. Professorn går lös med sin revolver på upprorsmännen, likaså låter Dewey sina hagelsvärmar svepa och Arthur Watts visar på den brittiska, beryktade, skotthastigheten. Det blir en massaker och trappan blir full av lik. Man passar på att plocka på sig mer ammunition från de stupade då flertalet bär erövrade brittiska vapen.

Efter eldstriden ber läkaren om hjälp att hämta upp medicin från förrådet på nedervåningen. Sedan upproret började har ingen haft möjlighet att gå till rummet och hämta mer medicin då man varit under konstant belägring. Nyckeln till dörren är dessutom borta då läkaren som hade den flydde när sjukhuset attackerades.

Denna uppgift är inget som gruppen backar för utan man trippar på tå mellan de döda och tar sig ned på undervåningen där man lyckas finna förrådet. Dörren in är dock belagd med ett tätt stålgaller vilket det svårare än väntat att ta sig in. Både Arthur Watts och Professorn försökte dyrka upp låset, men den senare lyckades till och med att bryta av sitt dyrkredskap i låset, vilket gjorde de övriga närvarande allt annat än imponerade.

I ett försök att rädda sin heder drar professor Black sin pistol och skjuter på låset. Då låset är av metal rikoschetterar kulan från låset och studsar runt bland de närvarande innan den slår sig ett fast hem i sjukhuväggen. Pinsamheten fortgår men en fördel har vunnits då låset nu är sönderskjutet och det är fri passage in i förrådet. Man plockar på sig så mycket förnödenheter man kan och Professorn passar där på att utöka sitt missbruk med en stor uppsättning flaskor morfin.

Man har dock inte möjlighet att undersöka förrådet närmare då man strax hör en ny mobb närma sig sjukhuset. Gruppen tar sig upp till andra våningen där man barrikaderar sig vid trappans krön. Då får professorn en snilleblixt. Han tar en trasa och två flaskor läkarsprit och springer upp på taket. Väl uppe gör han i ordning två Molotov cocktails vilka han låter falla ned över den anfallande mobben.

Även fast många bränns ihjäl utanför sjukhuset hindrar inte det mobben från att anfalla gång på gång upp för trappan och gruppen fyller trapphuset med bly för att hålla rebellerna borta. Till slut tunnas dock fiendens led ut och några få överlevare flyr ur sjukhuset. Kvar står Dewey, Watts och professorn med rykande vapen.

Efter att man har säkrat sjukhuset tar man med sig de båda sjuklingarna Fader Abraham och Rupert Orwell till hotellet där man avvaktar upploppets utveckling med laddade vapen.

47212
En av sjukhussalarna efter förödelsen

View
Onsdag 19:e Juli 1922
Den stora massakern på torget

Gruppen bestämmer sig återigen för att vila och på många sätt har expeditionens deltagare tröttnat på Indien och alla strapatser som uppdraget bär med sig. Man börjar i sedvanlig ordning att tillreda frukost i hotellets kök, vars resurser nu hade börjat att tryta. Misstänksamma blickar utbyttes mellan Professorn och “Ruby”.

Men alla satt inte och åt frukost, Syster Sarah var redan uppe och gick för att hälsa på Fader Abraham som fortfarande låg på sjukhus. Men då hon kom till torget såg hon att något inte stod rätt till. En stor grupp uppretade människor hade samlats på torget, polisen var på plats men var i underläge och stämningen var mycket orolig.

Plötsligt bryter slagsmål ut mellan polisen och den uppretade mobben. De fåtalet européer som hade oturen att befinna sig på platsen blir även de överfallna och misshandlade av mobben. Polisen börjar att skjuta men måste retirera på grund av mobbens övermakt.

Syster Sarah underkommer och springer tillbaka till hotellet för att hämta de andra. När hon kommer in träffar hon på Arthur Maclean och Bennet som äter frukost. Hon berättar vad som hände och ber dem försöka undsätta de civila som har fallit offer för mobben. När Maclean får höra detta tar han genast upp sitt hagelgevär och samlar ihop en patrull bestående av han själv, Bennet och Dewey. Tillsammans med Syster Sarah.

Väl vid torget skrider man fort till handling då man ser hur en stor grupp indier misshandlar en vit man vilken man försöker undsätta. Maclean, som inte är en större vän av indier, sätter gasen i botten genom folkhopen vilket resulterar i att det både flyger indier och höger och vänster samt att ljudet av ben som krossas blir oerhört påträngande. Svar kommer från den uppretade folkhopen som nu försöker att borda lastbilen och döda de som befinner sig i den. Men det är något som ej accepteras av gruppen utan både Dewey och Bennet öppnar eld mot folkhopen, den förra med hagelbössa och den senare med pistol. Syster Sarah hjälper också till genom att sparka våldsverkarna i skrevet.

Förödelsen är mycket stor men gruppen lyckas rädda den ensamme vite mannen och ta honom tillbaka till hotellet. Där lägger man honom på ett bord och Arthur Watts börjar se till hans sår och ger honom vård.

Allt är dock inte väl med denna främling, “Ruby” känner igen honom från New York i vars värld han själv är involverad. Att det finns en annan gängmedlem här i Lahore är ingen slump och hans närvaro innebär problem för “Rubys” eget uppdrag, hade inte alla det andra varit här hade han förmodligen gjort slut på honom där och då.

Något sådant tillfälle ges dock inte, och gruppen vilar sig resten av dagen. Våldet verkar fortsätta inne i staden och Syster Sarah oroar sig för stackars Fader Abraham som ligger på sjukhuset.

Massaker2
Fotografi taget sekunderna innan polisen blir överrumplade

View
Tisdag 18:e Juli 1922
Den magre Paleontologen

Dagen efter att militär och polis skall ha slagit till mot rebellerna så insisterar Professorn på att man skall ta sig upp till den platsen och undersöka den, då man trots allt är i kronans tjänst som han brukar säga. Med sig får han Cecilia Gray, och Arthur Watts, den senare med ett högst mättat ointresse och en “ingenting spelar någon roll” attityd som bara en krigsveteran kan ha. De andra är utmattade efter gårdagens stridigheter.

Väl framme på platsen möts man av ett sönderskjutet hus, kringströdda kroppar av revolutionärer och militärer på marken och i alltihop spatserar poliser och officerare som samtalar tystlåtet med varandra. De meniga soldaterna stod eller satt på vakt och såg allt annat än roade ut.

Då denna, i militärens ögon, grupp amatörer uppenbarar sig på platsen anförda av den entusiastiske Professor Black ger man dem ett minst sagt reserverat mottagande. Det blir inte bättre för att gruppen börjar snoka omkring och ställer frågor som dumförklarar utredarna.

Man har dock från gruppens håll all anledning att ställa frågor, då man inte är ute efter att sätta stop för Indiens självständighetsrörelse, eller, det är åtminstone andra prioritet efter att hitta mördarkulten. Man får dock inte tillgång till varken huset eller undersöka någon av kropparna. Lite snopna backar man undan för att observera scenen.

Då upptäcker Watts en död soldat som ligger lite avsides vid huset rakt över gatan. Han verkar ha legat i god betäckning och utom effektiv skotthåll för fiendens revolvrar bedömer Watts. Eftersom ingen uppmärksammar undersökningen fortsätter man att undersöka kroppen. Man märker snart att soldaten inte har dött av en skottskada utan har blivit stucken med ett rejält svärd i ryggen.

På detta ämne börjar Watts och Professorn spekulera om vad eller vem som kan ha gjort något sådant. Detta gör att de inte märker när Cecilia upptäcker spår i leran som leder bakom huset och som hon börjar följa. Hon följer lerspåren runt knuten och in på husets bakgård. Ms. Grey är inte den som tar ett steg tillbaka i eftertänksamhet utan hon går in genom husets bakdörr.

Ungefär samtidigt som Grey smiter in genom bakdörren upptäcker professorn och soldaten att hon är borta. Då de upptäcker spåren i leran och ser att de är två par spår förstår man att hon har gått runt huset. Man går fram och kikar in genom fönstret och ser till sin förskräckelse Ms. Grey smyga förbi och strax efteråt dyker en sabelbeväpnad näsmänniska upp. Då de båda herrarna ser detta försöker de först öppna ytterdörren, men då den är låst sätter man av mot husets baksida.

Samtidigt så smyger Cecilia omkring i huset lyckligt ovetande om den närvarande faran. Hon finner tillslut en trappa ned till källaren men då hon är på väg ned hör hon steg i trappan. Hon lyckas precis gömma sig innan ytterligare en näsmänniska kommer upp från källaren. Efter att näsmänniskan passerat passar hon på att smyga ned för trappan.

Källaren visar sig vara ett mindre utrymme , mörkt och kallt och med en stor staty av samma elefantgud som man hade sett ute vid tempelområdet. Hon smyger närmare för att undersöka den, men då börjar hon höra ett hest ljud inifrån statyn. Och Cecilia har varit med om tillräckligt mycket för att veta att låtande statyer inte för något gott med sig. Hon är precis på väg att vända om då hon hör steg i trappan, det är Näsmänniskan!

Hon osäkrar sitt gevärl siktar och trycker på avtryckaren, men den vägrar avfyra! Näsmänniskan gör ett utfall och tillfogar henne ett lättare skärsår med sin sabel. Cecilia hämtar sig dock snabbt och slår till odjuret med gevärstocken. Beundransvärt som det är gör det inte så stort skada och striden fortsätter med oddsen till näsmänniskans fördel.

Strax kommer dock både Arthur och Professorn ned i källaren och slänger sig över näsmänniskan. Tre mot en övermannar de honom. De försöker förhöra honom men då han inte svarar påbörjar Arthur Watts en intrikat och grym tortyrsession med sin armekniv. Näsmänniskan är dock stum in i döden och istället försöker man obducera honom. Man finner dock inget annorlunda i hans kropp utan där finns bara det gamla vanliga som finns hos vilken människa som helst. Förbryllande!

Efter att man är klar med näsmänniskan vänder man uppmärksamheten mot statyn. Alla tre lyssnar till ljudet och alla tre finner oro i vad de hör. Tillslut beslutar man dock att undersöka saken och efter att ha knackat på statyn finner man att den torde vara ihålig. Man börjar därför lyfta statyn så gott det går för att kika in under den. När man gör detta finner man en människa instängd där i. Människan är ingen annan änRupert Orwell, paleontologen. Har är väldigt mager efter sin tid i fångenskap och man bär ut honom från huset och ser till att han först till stadens sjukhus. Efter det återvänder man än en gång till Hotellet för att invänta dagens slut.

Samtidigt under dagen har Fader Abraham och Syster Sarah varit ute och missionerat på stadens gator och torg, till liten effekt visade sig. Och vid dagens slut beger Fader Abraham och Syster Sarah sig iväg mot kyrkan. Valet att bege sig till kyrkan skall dock komma att bli ödesdigert för Abraham. När de är på väg att korsa torget uppenbarar sig plötsligt Indiern i den grå kostymen, Abraham ser hur mannen drar fram en revolver ur sin innerficka och försöker fly men ramlar ned på knä. Mannen avfyrar två skott mot Fader Abraham och springer sedan sin väg genom folkmassan. Kvar ligger Abraham blödande ur skottsår i höftområdet och i bröstet, allt medan Syster Sarah ropar på hjälp. Ett par åskådare griper in och för iväg Abraham till Sjukhuset.

Abraham skjuten
Fader Abraham vårdas på sjukhus.

View
Måndag 17:e Juli 1922
Tillslaget!

Gruppen kände sig nu så utmattade efter att ha ränt runt i både stad och djungel att då man fick veta att polis och militär skulle göra ett tillslag mot det hus som man dagen innan hade spanat på så bestämde man sig för att ägna dagen åt att återhämta sig. Man började med att åka till marknaden och handla mat vilken man tillagade i köket på hotellet och senare under dagen besökte man country klubben där man åt varsitt ordentligt skråvmål och minglar med sociteten. Cecilia Gray blir lite lätt flörtad med av skräddaren Robinson, deras tidigare historia till trots. Professorn har ett givande samtal med en indisk socitetsmystiker och Fader Abraham och Syster Sarah tar igen svältkosten av rutten mat och gamla dadlar genom att drick champagne och äta den finaste och rejälaste maten.

Countrycluben
Inne på country klubben

View
Lördag 15:e Juli 1922
En undersökning i arkiven

Tidigt på morgonen beger sig Arthur Watts ut för att återlämna de vapen som han beslagtagit av Bennet och Arthur Maclean. När han kommer in genom hotellets dörr märker han dock de intorkade blodfläckar som Kinesen inte lyckats få bort. Efter ett par steg till märker han även de båda kropparna. Han går fram till kropparna och undersöker dem, på en av kropparna hittar han ett brev som han plockar på sig. Det är skrivet på Hindi och undertecknat en viss Bhramin Schampunai. Han lägger undan vapnen och är på väg ut när han möter den nyvaknan Ruby. Han frågar honom vad i hela fridens namn som har hänt, men Ruby rycker bara på axlarna och går in i restaurangdelen.

Ställd emot den uppenbara bristen på engagemang i frågan om de två liken i hallen och med de märkliga brevet lämnar Arthur Watts snabbt byggnaden i sökandet efter ordningsmakten.

En stund senare stiger professorn upp, bakfull och ömmande, och liksom Ruby ignorerar han i stort sett de döda kroppen. efter en stunds frukostande med teet som byggde det brittiska imperiet och en torr kaka skriker han efter Dewey att komma ned och efter att han gjort så ger de båda sig av för att åter igen telegrafera universitetet och för att undersöka kultens existens i regionen. Enligt Major Warrand så har kulten funnits i regionen en lång tid men vet ej var det kan leta efter spår. De går vidare till Charles Montague som tipsar dem om att de skulle kunna höra sig för i ett av de lokala templen.

Gruppen samlas och går tillsammans iväg till ett närliggande tempel där de får kontakt med Brahmin Sighin som berättar om en kult som tror att Shiva och Vishnu är en och samma gud och att de försöker förhindra “förstörelsens dans” genom att uppehålla en balans, där dödande kan bli aktuellt för att uppehålla den rådande balansen. Han rekommenderar att man fortsätter leta i antingen det brittiska protokollarkivet eller i det Indiska residensets handlingsarkiv.

Vid templet stöter man även ihop med ett gäng välklädda unga indiska män i hätskt debatt. De visar sig att de är radikaler som tillhör den välutbildade indiska eliten. En av dem pekas ut som den mordanklagade Bhagat Singh. Med denna man kommer Fader Abraham ihop sig till den grad att han får hot uttalade mot sig.

Man återvänder efter det till hotellet där man möts av Arthur Watts och ett antal polismän. Efter att ha blivit förhörda och polisen konstaterat att det inte är någon idé att lägga ned tid på det här fallet och get sig av så samtalar man med Watts och man bestämmer sig för att besöka stadens olika arkiv.

De börjar med att gå till det brittiska arkivet där de. efter att ha blivit avsnästa av receptionisten, får tillgång till arkivet och börjar leta. De hittar lite rapporter om olika incidenter som trors ligga på kultens ansvar, en del mord och liknande, men ingenting om vart den finns nu eller vad den sysslar med. Besvikna återvänder man till hotellet.

Där stöter man på Arthur Watts och ordningsmakten. Efter förhör och utbyte av upplevelser professorn och Watts emellan där professorn får nys om brevet och namnet på dess undertecknade skiljs de återigen åt då de skall besöka polisen, som numera innehar brevet och det gamla, indiska, handlingsarkivet.

De börjar med det indiska arkivet. Väl framme möts de av ett övergivet resident, överväxt och i dåligt skick. Och till råga på allt sitter det en blind tiggare på trappan till entrén. Efter ett kort samtal med tiggaren entrar man arkivet och börjar gå igenom dess handlingar. Man finner i dessa handlingar namnet Bhramin Schampunai som dyker upp i sammanhang med en mordisk kult. Han lär ha varit den enda av ledarna som aldrig fångades in eller dödades. Detta hände på 1870-talet och han antogs ha varit död sedan länge då kultens aktivitet avstannade. Kulten lär ha haft en stark position i norra Indien och inte sällan setts passera över gränsen till Tibet.

Undersökningen visar onekligen att Major Warrands misstankar om att banditerna i själva verket är en organiserad kult stämmer. Och uppenbarligen lever fortfarande Bhramin Schampunai och är ledare för Kulten.

Man går till polisen och försöker få tag i brevet som hittats på kropparna men blir nekade. Man frågar då ifall man kan få veta vad som stod men blir även då nekade då man ej kunnat översätta brevet än. Men då Fader Abraham kunde hindi tillkallade man honom och polisen lät honom översätta brevet. Det var uppenbarligen en order om att döda “de som snokar runt”.

Polisen informerade gruppen att man har lyckats lokalisera en terroristgrupp i norra delen av staden och att Bhramin Schampunai kanske finns ibland dem.

Dock var klockan såpass mycket att man bestämde sig för att återvända till hotellet och undersöka den norra delen av staden nästföljande dag.

Arkiv
Det Indiska residensets

View
Fredag 14:e Juli 1922
Överfall gånger två

Trots att man i gruppen är trötta efter gårdagens återtåg från tempelområdet så går många av dem upp tidigt och åter frukost. Väl nere i restaurangdelen står det klart att ägaren inte har kommit så man beger sig man tar för sig av det lilla som finns kvar i skafferiet och som inte är ruttet.

Professor Black har idag mycket att stå i då han skall besöka Charles Montague och avlägga rapport om undersökningen samt telegrafera universitetet och berätta om sina planer att fortsätta sina undersökningar av elefantkulten. Han hade även för avsikt att kontakta den officer som hade varit ansvarig för genomförandet av operationen mot banditerna i tempelområdet. Uppenbarligen misstänker han, i likhet med professorn, att templet inte bara har brukats av banditer under den senaste tiden utan kultister. Dewey följer med honom ut och lämnar resten av gruppen kvar på hotellet.

Fader Abraham beger sig strax efteråt där ifrån för att inställa sig vid angelikanska kyrkan i Lahore. Vilket var hans mål för resan.

Medan Cecilia Gray är på sitt rum sitter Arthur Maclean,Bennet och Syster Sarah och delar ett par flaskor whiskey i restaurangdelen. Flaskorna hittade syster Sara då hon leta efter något att dricka till frukosten och de båda gentlemännen är inte de som tackar nej. Tillsammans sitter de och dricker hela dagen.

Just denna dag stiger en annan, malplacerad, människa in på hotellet. Reuben “Ruby” Waldstein, en jude från Brooklyn som är i Indien för att hitta en ny källa att importera opium ifrån då oroligheterna i Kina gör det svårare att importera därifrån. Han tycker egentligen ganska illa om Indien men tanken på pengarna får honom att hålla ut.

Han letar först runt men hittar ingen portier och vänder sig då istället till de som sitter inuti restaurangen. De informerar honom att hotellet är fritt att residera i, så han tar sitt bagage och beslagtar ett rum på övervåningen.

Efter att Arthur Maclean och Bennet har druckit hela dagen bestämmer sig Arthur för att gå ut och jaga, och de båda andra tar whiskyflaskorna och följer med.

Inte långt från hotellet går järnvägsrälsen vilken de börjar följa söderut, allt medan de skjuter ointresserat på fåglarna omkring sig. Då rälsen söderut går förbi den närliggande militärbasen dröjer det inte länge för än de drar till sig soldaternas uppmärksamhet. Bland soldaterna som springer för att undersöka är Arthur Watts.

Efter att ha konstaterat att de båda männen och flickan är berusade tar ifrån dem deras skjutvapen och skickar tillbaka dem till hotellet. Efter ett tafatt försök att argumentera emot Watts beslut lunkar de tillbaka till hotellet där de fortsätter att dricka.

Efter att professorn och Dewey har avklarat dagens göromål beger sig Dewey tillbaka till Hotellet och professor till torget för att få tag i något drickbart. Efter att ha sett sig omkring på torget ett kort tag så går han in på första bästa pub. Professorn sätter sig ned och beställer in någon form av sprit han inte vet namnet på.

Efter en stunds drickande märker han hur två indiska besökare, en tjock och en smal, stirrar ut honom. Han reflekterar dock inte så mycket över det utan fortsätter dricka. Efter en stund så kommer en till man in och börjar samtala med de andra två, sedan lämnar de etablissemanget. En stund senare återkommer de och börjar närma sig professorn som frågar vad de vill.

De svarar honom endast med att två av dem grabbar tag i professorns armar medan den tredje börjar att puckla på professorn. Trots att han gör ett tappert försök att försvara sig så övermannas han av indierna som lyckas slå ned honom och länsa hans fickor på sedlar. Efter att ha återhämtat sig från överfallet börjar han stappla hemåt, kroppen öm och verkandes.

Ungefär samtidigt som Professorn blir överfallen vid marknaden hör Syster Sarah främmande steg som tassar runt i foajén. Hon tar en snabb titt och får då se två maskerade män, klädda i svarta kostymer med turbaner och beväpnade med knivar. Hon meddelar i all tysthet Maclean och Bennet som genast fattar vinken och gör sig redo att hoppa på förrövarna. En vild fight utbryter, Bennet drar sin gömda pistol och skjuter en av dem i ljumsken. Detta svaras med ett knytnävesslag i plytet. Den andra indiern är snabb och hugger sin kniv i låret på Arthur Maclean. Han svarar i sin tur med att ta stryptag om hans halls och skaka omkring honom. Den skottskadade Indiern försöker fly ut genom dörren men skjuts i huvudet efter att ha lagt handen på dörrhandtaget. Samtidigt tar Maclean och drar ut kniven i sitt lår vilken han använder för att hugga ned den kvarvarande indiern.

På golvet framför de två gentlemännen ligger nu två kroppar och en kopiös mängd blod. Turen är dock med dem idag i inte långt efteråt kommer kinesen in på hotellet. När han ser kropparna och allt blod verkar han drabbas av panik och börjar frenetiskt städa. Han lägger liken på hög och börjar skura golvet i ett försök att bli av med allt blod.

Långt senare, framåt kvällen när Professorn kommer hem, så ser han spåren efter slagsmålet. Två stora, mörkröda fläckar på foajéns trägolv, och en hög under trappan. Full och mörbultad som han är reflekterar han inte närmare på den saken utan gör stilla och lägger sig.

D da
De två indierna som lämnade jordelivet i slagsmålet

View
Torsdag 13:e Juli 1922
Återtåg

Tidigt på morgonen packade man ihop lägret och gav sig av från tempelområdet. Professor henry fick förutom flera sidor av anteckningar rörande templets ålder och möjliga likheter till andra tempel och möjliga förklaringar till de märkliga manifestationera också med sig guldstatyer värda en förmögenhet. Dewey Booth hade precis avslutat sin första fältstudie och om inte professorn hade verkat intresserad av att fortsätta undersöka kulten som tillbad guden i templet skulle de åkt hem.

På väg tillbaka genom djungeln snubblar man dock över ett otäckt fynd, Menige Smiths döda kropp. Vid närmare undersökning av kroppen förefaller det som om han har drabbats av något sort slaganfall. När Watts föreslår att man skall bära med sig kroppen avfärdas det av Löjtnant Heartly som mest verkar vilja glömma kroppen och välter helt utan respekt tillbaka kroppen ned i leran.

Under resten av resan tillbaka förekommer dock inga incidenter och man är tillbaka i Lahore framåt kvällen. Väl tillbaka på hotellet korkar man upp flaskorna och tar sig ett par glas innan man går och lägger sig.

D d
Menige Smiths döda kropp

View
Onsdag 12:e Juli 1922
Det mystiska templet

Professorn märker vid sitt uppvaknande att någon har varit och rotat i hans bagage då han väska ligger öppen vid sidan av honom när han vaknar. Han kontrollerar fort att alla tillhörigheter är kvar men kan inte hitta den mystiska statyn föreställande elefantguden. Han märker dock snart att den står utplacerad vid tältets öppning.

Efter denna märkliga händelse beger de sig iväg till det igenväxta templet där de börjar att hugga sig igenom vegetationen som täcker ingången. I vanlig ordning så drar Dewey det tyngsta lasset. När man väl rensat ingången så tillkallas lyktor så att man kan entra templet. Professorn går in ensam då den andra upplever templet som obehagligt, de blir dock tvungna att gå in då de upptäcker att professorn har svimmat inuti templet. När det väl är där inne känns det som om templet håller på att tryckas ihop. väggarna och taket känns som om de bara vara några decimeter ifrån och templets öppning verkade bli allt mindre och mindre. De var under sådant tungt inflytande från synvillan att de sprang den sista biten. Väl ute ur templet väckte man professorn, som efter en stunds vila åter försöker undersöka templet men kommer ut igen efter att ha upplevt liknande symtom som när han svimmade.

Resten av dagen företog man vandringar i den omkringliggande djungeln för att undersöka den staty som Arthur Watts funnit under natten, detta tills man erkände sig besegrade av klimatet och drog sig tillbaka till lägret utmattade utan att ha funnit några vidare spår. Man är såpass medtagna och det är så sent på dagen att man bestämmer sig för att stanna en natt till.

Chaug
Statyn som upptäckes ute i djungeln.

View
Tisdag 11:e Juli 1922
Templet undersökande

Direkt efter att ha stigit upp börjar man att undersöka tempelområdet, även om många av de som har följt med inte besatte någon större kunskap om indisk religion. Fader Abraham, Syster Sarah, Cecilia Gray och Henry L Black vandrar omkring på området mellan gamla byggnader och överväxta ruiner eskorterade av Kopral Watts.

Professorn antecknar vilt i sitt block medan han går omkring. Efter ett tag tar man sig in i en av tempelbyggnaderna där man finner ett flertal lådor liknande dem som rövarna bar iväg från området. Det finns även ett par mänskliga skelett liggandes i templet men de förefaller vara gamla.

Efter att soldater har tillkallats till platsen och burit iväg stöldgodset fortsätter gruppen vidare till en annan byggnad. Efter att ha lyst upp inuti förefaller rummet det har kommit in i vara helt tomt, men efter detaljundersökning ser man att i mitten av rummet finns ett kvadratiskt område vars plattor har en något mörkare färg. Man börjar känna och klämma på plattorna och det verkar som att under dessa plattor är det ett tomrum. Man skickar därför iväg Dewey för att hämta en hacka så att man kan hacka upp golvet. Sagt och gjort så kommer Dewey tillbaka med en hacka. Golvet är dock bräckligare än vad man tror och vid första hacket rasar golvet samman och man faller ned i en grop. Efter ett ögonblicks tumult ser de dock att de har fallit ned i en cirka 1,5 meter fördjupning med ett stenbord i mitten, runt vilken de har fallit ned. förutom de plattor som förut utgjorde golv ligger de även ibland en hel drös med mindre guldstatyer föreställande elefantguden.

Efter en stunds tumult så lyckas personerna i hålet ta sig upp och packa ned statyerna i lådor som de sedan tar tillbaka till lägret. Efter den strapatsen börjar man undersöka de tredje templet. Ingången till det templet visar sig vara igenväxt vilket gör att man avvaktar och istället undersöker omgivningen noggrannare innan man drar sig tillbaka till lägret för kvällsmat och vila.

Under natten står Arthur Watts vakt. En patrull hade skickats ut efter att några soldater trott sig se rövare i närheten av lägret. Efter att patrullen varit ute en stund hör han skott. Strax kommer patrullen tillbaka och Watts får klart för sig att de båda soldaterna är uppskrämda och överspända efter Menige Smiths mystiska bortgång. Arthur Watts bestämmer sig för att ta kontroll över patrullen. han märker dock snart att soldaternas upprymdhet inte var helt obefogad då han tycks höra märkliga ljud överallt. De båda soldaterna börjar hetsa upp varandra igen när de plötsligt hör tydligt hur något närmar sig. Watts ropar ut i mörkret att den eller det skall ge sig till känna. Plötsligt ropar en av soldaterna till och Watts hinner precis vända sig om och se en grotesk totempåle innan ljuset försvinner och han hör ljudet av krossat glas.

Korporal Watts tar dock situationen med ro och lyckas lugna de andra soldaterna och slutföra patrullen utan några fler incidenter.

Henrylblack
Henry L. Black undersöker ett fynd

View
Måndag 10:e Juli 1922
Mot tempelområdet

Tidigt på morgonen vaknar sjukvårdskorpral Arthur Watts när trumpeten ljuder. Han infinner sig snabbt vid uppställningen där hans överordnade, Löjtnant Heartly, instruerar soldaterna som skall eskortera expeditionen in i djungeln. Watts får den ödesdigra ordern att hämta en kulspruta från kvartersmästaren.

Han beger sig iväg på sitt till synes lätta uppdrag, vid vapendepån möter han den trötte och ointresserade kvartersmästaren som suckar och säger åt Watts att det bara är att gå in och hämta den. En uppgift som är lättare sagt än gjort om man inte kan orientera sig i vapendepån. Korpral Watts letar en lång stund utan att finna kulsprutan då han till sist ser en låda högt uppstaplad som förefaller vara det han letar efter. Trots att lådorna är vingligt staplade börjar han klättra upp, han fattar lådan men tappar fotfästet och både han och lådan rasar ned. Först landarArthur Watts och sedan lådan uppå honom.

Han återfinns senare av ett par andra soldater från samma pluton som letade efter honom. Han är avsvimmad och är ganska illa däran, men hans kollegor gör sitt bästa för att fixa till honom för att åka med expeditionen ut till tempel området vilket han tillslut gör.

Löjtnanten åker före i en bil medan soldaterna färdas med ett av arméns transportfordon. Hela expeditionen plockas upp utanför deras hotell, för att sedan bege sig ut på indiens landsvägar. Inte ett moln syns på himlen och solen steker den konvoj påväg ut i djungeln.

Efter en lång färd stannar man fordonen vid en övergiven gård då det därifrån endast finns stigar in till tempelområdet. Man börjar packa av fordonen och beger sig in i djungeln där hettan slår till än mer mot deltagarna. Såpass mycket att man tappar den tunga kulsprutan när man håller på att korsa en skranglig repbro över en bäck. Arthur Watts går efter kulsprutan men finner den obrukbar.

Efter den lilla incidenten fortsätter man ifrån bron. Man närmar sig då en ravin vars uppenbarelse får Henry att reagera oroligt, med lite tvekan går dock han med resten av dem in i ravinen men plötsligt, mitt i ravinen, rusar han helt okontrollerat sin väg, vilket gör resten av expeditionen konfunderade och soldaterna reagerar med att dra vapen. Strax man märker dock att det inte verkar finnas någon fara. Då kastar en av soldaterna sitt gevär och springer tillbaka den vägen de kom. Watts springer efter honom men tappar honom när han försvinner på ut i djungeln på andra sidan hängbron.

Efter att Watts har återkommit till gruppen så fortsätter man genom ravinen och möter upp professorn på andra sidan. Där möts man av en tätbeväxt djungel. Särskilt dålig blir sikten och möjligheten att navigera av det högväxta gräs som där växte. Man håller tät formation men det hindrar inte expeditionens medlemmar att skingras i den täta djungeln. Både Dewey Booth och professorn irrar sig ifrån gruppen vilket leder till ett hiskeligt ropande de bortvillade emellan. Watts söker sig ut mot ljuden och hittar professorn och de båda börjar sedan söka efter Dewey.

Dewey hör snart att man letar efter honom, vad som dock förbryllar och skrämmer honom är att rösterna kommer från ena hållet medan han uppfattar rörelser i gräset från motsatta håll. Både rösterna och rörelserna närmar sig allt mer och Dewey drar sitt vapen och vänder sig mot de okända rörelserna. Något förefaller röra sig bara ett par steg in i buskaget!

Rörelserna avstannar dock när professorn och Watts når fram till Dewey och de kan tillsammans ta sig tillbaka till resten av expeditionen.

Man tar sig fram till en flod där Löjtnant Heartly beordrar vila och matintag. Man vilar sig en stund och äter, där Professor Black passar på att bjuda av sina dadlar. Sedan återgår man till marschen och börjar vada över floden.

På väg över floden upptäcker man plötsligt rövare som bär iväg någonting från tempelområdet och man börjar genast beskjuta dem. Under striden blir Henry träffat i foten av en muskötkula när försöker nå fram till den låda som de första rövarna tappade och andra rövare dyker oväntat upp. Dock är det bara ett mindre sår och rövarna skräms snabbt på flykten eller nedgörs.

I lådorna hittar man diverse stöldgods vilka tas om han om am militären. Man kommer strax efter det fram till tempelområdet där man börjar slå läger och då klockan är mycket så börjar man inte undersökningen utan gör istället i ordning sig för natten. Fader Abraham håller gudstjänst innan man går till sängs.

I jungeln
Expeditionens soldater som tar sig fram genom djungeln

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.