Mu Sangs profetia

Söndag 9:e Juli 1922
Första dagen i Lahore

Första dagen i Lahore, staden för expeditionens utgångspunkt. I enlighet med universitetets instruktioner tar man kontakt med staden generalguvernör Charles Montague som berättar närmare om tempelområdet, hur operationen mot rövarna gick till och vilken hjälp de kan förväntas att få. De passade på att berätta om överfallet och förlusten av sin eskort vid Campbells villa vilket anmäldes.

Charles Montague erbjud att introducera expeditionen till Lahore country club så att de kunde få tillgång dit. Det samt ett rapport-telegram till universitetet ordnade man innan man lämnade generalguvernören för att besöka militärbasen.

Undertiden besökte Fader Abraham den lokala angelikanska kyrkan för att anmäla sin närvaro. Han blev dock bestört när de påstod sig inte kunna ge honom något underhåll, istället fick Fader Abraham prästen att ge upp den samlade kollekten till förmån för hans verkan i Lahore.

På militärbasen fick resten av expeditionen stifta bekantskap med Löjtnant Heartly som skulle eskortera dem till Tempelområdet, man bestämde att man skulle avresa dagen därpå. Man får även möjlighet att låna en del utrustning från armébasen för morgondagens avresa.

Man passade även på att besöka en skräddare då deras kläder hade slitits och skadats i deras kamp mot Campbell och Indiens extrema klimat. Cecilia Gray fick dock en åthutning när hon försökte pruta och professorn fick istället gå in och betala hennes nya kläder.

Därefter återvänder man till hotellet för en god natts sömn innan man ger sig ut till tempelområdet.

Images
Vy över staden Lahore

View
Lördag 8:a Juli 1922
Överfallet

På Lördagen återupptar man sin färd mot staden Lahore, man har gott om bensin och är vid gott humör men har brist på proviant då dadlarna sedan länge slutat att locka expeditionen. Därför bestämmer man sig för att stanna i en av de mindre byarna man passerar och köpa förnödenheter.

Man stannar till i en liten by där man sitter av och går in i vad som ser ut att vara en handelsbod. Väl inne i boden börjar man köpa på sig mat och andra förnödenheter. Dewey, nyfiken som han är, går ut på baksidan av affären som vätter mot en liten damm. Där ute blir han chockerad då han ser en fullständigt malplacerade afrikan stå och stirra på honom, endast iförd höftskynke.

Inuti boden har man träffat en handelsman som man har börjat prata med. Han varnar för rövare framöver vägarna och frågar samtidigt, då han och hans varor är väldigt utsatta på vägarna på grund av att de har bara ett fåtal vakter, om de kunde tänka sig att slå följe till Lahore. Något som gruppen accepterar då de har blivit lovade mat i utbyte mot skydd.

Efter att ha lastat trucken med handlarens varor och de båda nykomlingarna har satt opp så avreser man igen. Efter en stunds färd genom djungeln stannar man då vägen blockeras av en stor trädstam.Man stannar på håll, men då man inte ser någon människa i närheten börjar man sakta föra trucken närmare trädstammen.

Plötsligt hörs ett ordentlig knall och ett rökmoln sträcker sig ut från bakom stocken. Det följs av två likadana sekvenser runt om längst stocken och ett hål går i vindrutan. Expeditionen sätter då hårt mot hårt och kör i full karriär mot stocken, alla beväpnade skjutandes.Rövarna blir vid åsynen av den framstormande trucken rädda och de som inte träffas bakom stocken skjuts ned när de flyr platsen.

Man stannar trucken och går av då man inte ser en möjlighet att ta sig förbi stocken. Handelsmannen erbjuder mat medan han beordrar sin svarthudade livvakt att flytta stockarna. Medan stocken flyttas kalasar man i gräset på några av handelsmannens delikatesser. Strax ställer sig professorn upp och börjar vifta med armarna. Alla försök att sannsa honom misslyckas och istället börjar han bara skrika om näsmänniskor. Maclean och Bennet tvingar ned honom på marken och då han ej verkar sluta rycka börjar de binda fast honom. Professorns skrik om överfall får gruppen att se sig omkring. Då märker gruppen att Handelsmannen och hans livvakter har dragit sina vapen. Skott börjar även avlossas från andra sidan vägen.

En vild närstrid utbryter och flera vapen avlossas inom en kort tidsram vilket resulterade i att livvakterna dödades och handelsmannen skadades. Bennet och Fadern tar skydd vid bilen men blir då påhoppade av den svarta livvakten, innan han hinner utdela något hugg med sin machete avlossar Fader Abraham ett hagelskott som desintigerar hela afrikanen och både han och Bennet sköljs över av blod, kött och hjärnsubstans.

Under tiden har Professorn tagit sig loss från repen och går till attack mot en framåtrusande anfallare med sin sabel. Efter ett blodigt slagsmål under bekjutning fäller han sin fiende och lyckas retirera bakom bilen.

Under den följande skottväxlingen skadas både Fader Abraham och Cecilia Gray svårt och de andra mindre. Man går dock vinnande ur striden och försöker då förhöra handelsmannen, men då han inte sammarbetar skjuts han i halsen av professorn.

Stocken är dock flyttad och man kan köra vidare mot Lahore som inte ligger långt borta. Man når staden vid sen eftermiddag och tar då in på ett hotell i stadens utkant. Efter att man har gjort sig någorlunda i ordning så bestämmer sig man för att besöka en skräddare då kläderna de bär är sargade av strid.

Man beställer nya kläder hos skräddaren vilket går nästan smärtfritt utan när Cecilia försöker pruta och blir utkastad från butiken. Tillbaka på hotellet får man besök av en kinesisk tvättare som erbjuder sig en mängd olika tjänster utöver tvätteriet och några av expeditionens medlemmar låter honom tvätta deras kläder. Innan man går och lägger sig besöker man en närliggande italiensk resturang efter att man blivit nekad inträde till Lahores country club.

Abraham2
Fader Abraham besvarar elden

View
Fredag 7:e Juli 1922
"And they just kept on trucking..."

Gruppens medlemmar vaknar en efter en upp efter den lilla sömn de fick sedan de flytt Multan. Arthur Maclean manövrerar försiktigt upp trucken på vägen igen och de far vidare mot Lahore.

Föga händer under dagen och gruppen blir tvungen att sova under bar himmel igen.

Countryside
Den indiska landsbyggden

View
Forts.Torsdag 6:e Juli 1922
Nattens bravader

Torsdag 6:e Juli 1922

Gruppen når Multan framåt kvällen där de planerar att stanna över natten, då passagerarna har blivit nog äcklade av tigerkadavret som Arthur Maclean har envisats med att ta med sig.

Medan gruppen parkerar på torget och ser sig om efter en plats att vila ut på som entrar en annan procession staden. En häst och vagn omgärdad av Indier och med en nunnan uppå rullar sakta in. Den ignoreras den trötta expeditionen sånär som på Fader Abraham som genast tar fasta på nunnan som förefaller vara i nöd.

Medan resten av gruppen drar iväg för att, i enlighet med deras sedvanliga förhavanden, leta upp en opiumhåla, stannar Fader Abraham kvar under invändningarna att han vaktar bilen. När de andra har försvunnit från torget tar Fader Abraham Macleans hagelgevär och beger sig fram mot slavhuset.

Det hela går sedan mycket fort. Abraham smyger fram mot huset och upp längst en trappa som sitter på dess utsida. Där knackar han på dörren och gömmer sig snabbt vid sidan. Dörren öppnas och ut kommer en beväpnad indier som ser sig om utan att se Fader Abraham och börjar därför gå ned för trappan. Första hagelskottet avlossas och indiern faller död ned för trappan. Då hörs ljudet av hans kumpaner som har alarmerats av skottet. En andra indier kommer ut ur dörren och Fadern avlossar sitt andra skott som sliter up den träffades mage och han faller död ner. Fader Abraham retirerar sedan mot bilen för att ladda om, medans han springer tillbaka blir han beskjuten från huset men underkommer utan skador. I skydd av trucken laddar han om och väntar. Han har fotsteg vilket får honom att resa sig och avlossa ett skott som tar i anfallarens knä. Han blir dock sekunderna senare träffad i axeln av en andra indier.

Fader Abraham och de indiska slavdrivarna växlar skott med varandra under några minuter innan han lyckas besegra dem alla och därmed kan entra byggnaden och rädda nunnan. Vid det laget har resten av gruppen hört skottväxlingen och börjat ta sig tillbaka till marknadsplatsen. När Fader Abraham kommer ut med nunnan har en stor folkhop samlats utanför huset, och de verkar inte särskilt vänligt inställda. Som tur är har resten av gruppen kommit dit och drar vapen mot den uppretade mobben för att pacificera dem. Man hoppade fort upp på trucken och under ett regn av tofflor körde man ut ur Multan på vägen mot Lahore.

Man körde fort på de små, mörka landsvägarna och vid en skarp kurva körde Arthur Maclean av vägen där bilen blir stående. Där vilar gruppen ut resten av natten.

Bangla2
Två av fader Abrahams motståndare

View
Torsdag 6:e Juli 1922
Expeditionen truckar vidare

Torsdag 6:e Juli 1922

efter att Fader Abraham get Dewey första hjälpen och gruppen villat i några få timmar börjar man fundera över hur de skall ta sig ifrån villan, om de är långt ute i djungeln och om de kan klara en vandring till närmaste stad.

Gruppen börjar således leta efter mat och man finner, efter att ha letat i källaren, ett flertal stora säckar fulla med dadlar. Vi närmare inspektion visar de sig vara ruttna. Majoriteten av gruppen nöjde sig med detta då de inte fann något bättre att tillgå. Men Samuel Bennet, med sina Chicago-vanor, nöjde sig inte utan tänkte att djur finns i skogen och tog sin revolver för att gå ut och jaga.

Samuel traskar på ett bra tag innan han kommer ut på ett öppet fällt. där han ser ett par större fåglar sitta och häcka. Han tar sikte men innan han hinner avfyra sitt skott exploderar formligen en av fåglarna medan den andra försvinner upp i himmelen. Sekunder senare hör han ett dundrande ljud likt byggmaskinerna hemma i Chicago och ur buskaget dundrar vad som endast kan beskrivas som en monster-automobil. Efter att Bennet samtalat med mannen fick han veta att han hette Arthur Maclean och att han var storviltsjägare. Bennet berättade sedan vidare om expeditionens problem om man kom överens om att Mr.Maclean skulle skjuts så länge deras vägar bar åt samma håll.

En stund senare kunde expeditionen lasta bilen med dadelsäckarna, hoppa upp på flaket och ta plats jämte ett tigerkadaver, sedan bar det av ifrån Jack Campbells gudsförgätna villa. Man färdas under dagen på den indiska landsbyggden och når framåt kvällen fram till Multan.

231
Förundrade indier ser expeditionen rulla in i Multan

View
Onsdag 5:e - Torsdag 6:e Juli 1922

Efter att gruppen har spenderat natten i det övergivna huset där pianon spelar alldeles av sig själva och medhjälpare försvinner vill de ta sig därifrån så fort som möjligt. Fader Abraham påminner expeditionens medlemmar om bilen som ligger halvt nedsjunken i leran och man bestämmer sig för att försöka sig på en bärgning.

Gruppen följer vägen ned till platsen där bilen sitter fast varpå man börjar på att försöka rucka den ur lerans klistriga grepp. Där både professor Black och Samuel misslyckas lyckas Dewey, med ett ordentligt grepp tar han tag i bilen och börjar dra för kung och fosterland. Till en början verkar det förgäves men efter en stund verkar bilen lossna. Efter ett tag släpper leran men framgången är en illusion: kvar i leran sitter bilens framaxel och bägge hjulen.

Nedslagna av sitt misslyckande återvänder gruppen till villan och i sin utsatthet börjar de leta igenom det än en gång efter spår av föregående ägaren. Det står snart klart, efter att de observerat ett porträtt hängande på väggen och ett par brev i ett skrivbord, att ägaren till huset heter Jack Campbell.

Profesorn drar sig då till minnes melodin som spelades på pianot var ingen annan än Klanen Campbells melodi. Då många av expeditionens medlemmar är bevandrade inom det ockulta går deras tankar till poltergeistfenomenet.

Man söker vidare på övervåningen och stöter på ett rum fyllt av olika typer av närstridsvapen. Några av de närvarande tar vapen för att försvara sig mot eventuella faror. Man hittar även en nyckel med vilken man låser dörren till ett tidigare otillgängligt rum. Inuti rummet finner man ett stort antal objekt från vitt skilda kulturer och i rummets centrum en kista. Det tar gruppen en lång stund att vräka av locket på sarkofagen vars innehåll får dem att förfastas. I sarkofagen ligger ett vanskapt skelett iklätt en klänning.

Cecilia Gray bestämmer sig för att gå in i rummet brevid som innehåller alla gudastatyer. Rummet förefaller ha varit någon form av tränningsrum då det även finns hantlar, bygelhästar, holmar och annan typ av träningsutrustning inuti. Den utrustningen har dock skjutits ihop i ett hörn av rummet och verkar inte ha rörts på en längre tid.

Efter närmare undersökning finner hon bakom ett skynke att det finns en massiv metaldörr utan hantag i detta rum. Hon gör sig redo att ta kort då hon hör ett ljud bakom sig, det låter som metal som dras mot en yta. Hon vänder sig om och lyckas precis ducka för en hantel som kommer farande emot henne och som istället krossar en statyett.

Gruppen samlas när det hör ljudet av keramik statyetten som går i kras. Misstankarna om poltergeist förstärks. Likaså förstärks oron över vad som egentligen händer i huset då fler av Löjtnant Pangurs soldater har försvunnit spårlöst och han nu är ensam kvar. De medlemmar av gruppen som är beväpnade går nu med dessa dragna och laddade.

Efter incidenten återvänder Professor Henry, Dewey ochBennet till vapenrummet för att undersöka vapnen vidare. väl där inne börjar man höra ett skrapande ljud. Efter incidenten med hanteln i statyetrummet får ljudet dem att febrilt söka vart de kommer ifrån och gör sig redo att stå emot vad än poltergeisten kan kasta emot dem. Professorn ser snart att det stora skotska tvåhandsvärdet rör lite på sig och i ett försök att föregå det greppar han tag i dess handtag och håller ned det. Han har dock inte förberett sig på alla tänkbara rörelser och istället för att lyfta från marken skjuter svärdet rakt fram och träffar professor Black i sidofläsket och naglar fast honom i väggen.

Skräcken sprider sig bland de närvarande medan det blodiga svärdet glider ur Henrys kropp och landar på golvet medan han själv signar ned längst väggen. De står alla hjälplösa och ser det blodiga svärdet sväva upp och stannar mitt i rummet med spetsens riktning penndelandes mellan de samlade. Svärdet gör ett utfall mot Dewey som parerar och försöker grabba tag i svärdet för att bringa det under kontroll. Svärdet gör sig dock fri och återvänder för att anfalla Fader Abraham. Även denna gång missar svärdet vilket ger Bennet möjlighet att fly rummet och stänga dörren bakom sig. Han och Fröken Gray står sedan utanför med öronen spetsade för att uppsnappa vad som händer i rummet. Där inne pågår en vild strid på liv och död, stackars Dewey försökte återigen stoppa svärdet men blev istället träffad i pannan och slagen till marken. Även Abraham har blivit skuren. Professorn lyckas dock med sina sista ansträngningar lura svärdet att attackera honom där han står mot fönstret. I sista stund hoppar han undan och svärdet far ut genom fönstret, splittrandes hela rutan. Man ser ut efter svärdet men det förefaller ligga still ute på gräsmattan.

Efter vidare sökning genom huset finner man ledtrådar som pekar på att Jack Campbells intresse för exotiska religioner slog över i ett besinningslöst dyrkande av de mest obskyra av gudar och att han har något gömt i rummet som är beslaget med järndörr. Gruppen blir fast besluten att ta sig in i rummet kosta vad de kosta vill. Vidare resonerar man att man ej har förmåga att bryta upp dörren men att man säkerligen kan ta sig igenom en av väggarna som gränsar till rummet. Professorn och Dewey arbetar särskilt energiskt för att hacka sig in igenom väggen vilket de till slut ser ut att lyckas med.

Plötsligt störst de dock av ett klingande ljud och när de vänder sig om ser det att den enorma kristallkronan har börjat röra på sig och svänger nu runt i taket. Delar av gruppen försöker få kronan under kontroll medan en annan fortsätter arbetet med väggen vilken man snart bryter ned. Dock har svängningarna tilltagit så mycket att stanna kvar i trapprummet är förenat med livsfara. Samuel försöker stoppa kronan genom att kapa dess upphägningsannorning men det får den istället bara att fara iväg rakt mot gruppen. Professorn flyr med ett skutt in i hålet i väggen och de andra flyr till närliggande rum.

Väl inne i det mörka rummet märker han att det är vadderat. Han hör även ett dovt hummande och drar vapen, redo att försvara sig. Efter viss acklimatisering ser han dock att det sitter en gammal man i meditationställning, vars ögon endast är vita, med en märkvärdig medaljong instoppad i munnen.

Professorn, i sin vilja att förtälja sitt fynd till resten av gruppen, tar sig tanklöst ut ur hålet i väggen, utan en tanke på den svävande kristallkronan. Precis när han tittar ut ur hålet flyger den upp mot honom och träffar honom i ansiktet. Han faller baklänges och förblir liggande, avsvimmad och blodig.

Gruppen står nu med en medlem utslagen och utan någon som helst medicinsk hjälp. Dewey drar sig till minnes att det i Indien finns läkande växter som säkerligen skulle kunna vara till nytta nu och att om de har tur så finns det någon form av Indisk flora i Campbells bibliotek. De resterande gruppmedlemmarna tar med professorn till biblioteket där de börjar leta. De finner strax en bok innehållande det som de letar efter och de kommer översen om att Fröken Gray och Dewey skall gå ut och leta efter blomman medan Abraham och Bennet fortsätter leta i biblioteket efter ledtrådar.

Med de märkliga fotstegen som hörts från utsidan i åtanke smyger Cecilia och Dewey ut för att leta, vaksamma på vart endaste steg. Man tar sig ut till skogslinjen och börjar söka av marken då man hör ljud från utedasset längre bort, de båda ser att dörren slår i vinden och det verkar som att något är där inne. Sakta börjar de smyga sig fram med dragna vapen för att försvara sig mot faran. När de slår upp dörren till utedasset möter de till sin förskräckelse en av de indiska soldaternas kropp i sittande position. Stora rivsår längst halsen blottar luftstrupen och det verkar som att hans tarmar har blivit utdragna ur hans mage. De vänder från utedasset och fortsätter att leta efter blomman.

Under tiden har de andra två funnit Jack Campbells dagböcker som uppgår till 15 volymer. Däri upptäcker man att kvinnoskelettet på övervåningen inte är någon mindre än hans fru Rosa som han har förvandlat genom en misslyckad ritual. I dagböckerna förklaras även mannen på övervåningen och den försvunna trädgårdsmästaren. Mannen på övervåningen är Campbells tidigare spirituella vägledare som, när han ville avsluta kontakten med Campbell, blev kidnappad och tvingad att tjäna som energiförstärkare till Campbell när han skall försöka förvandla sig själv på samma sätt som han hade tänkt för sin fru. Trädgårdsmästaren var hans första misslyckade transformering vilken förställde trädgårdsmästarens utseende så att han mer likna ett djur än människa och att han efter en tids inspärrning betvingades av Campbell och nu utför sysslor åt honom som han i sitt tilltänkta tillstånd ej har möjlighet eller lust att göra. Campbell själv skriver att han har planerat att i och med sin förvandling begrava sig själv i en gammal tempel ruin någonstans i närheten av villan.

Dewey och Cecilia återkommer efter en stund ett par av blommorna som behövdes. De gör en salva av det i köket, smörjer in professorn på lämpligt sätt och ansluter sig till de som är i biblioteket. Efter att de har blivit informerade om innehållet i Campbells dagböcker och kommit underfund med att det mesta av huset har genomsökts utom källaren bestämmer man sig för att gå dit.

Källarplanet består till stor del av stora vinfat som står i rader och täcker upp väggarna och mitten av rummet. Efter en överblick av rummet dras deras uppmärksamhet till ett av faten vars tapp förefaller ej blivit tillsluten i tid utan spillt ut på golvet. Bennet böjer sig ned för att ta en närmare titt på den utspillda vätskan. Han tar lite på fingret och smakar på det och han kan dra den definitiva slutsatsen att det inte är vin och att det smakar järn.

Innan Bennet hinner säga något för att förhindra det har övriga gruppen tagit beslutet att man skall bryta upp fatet vilket faller på Dewey att göra. När han väl bryter upp fatet forsar det ut blod och Löjtnant Pangur och hans soldaters framlidna kroppar blottläggs. Samtidigt hörs ett ylande ljud bakom dem. Gruppen vänder sig snabbt om men ser ingenting men hör något som rör sig. Gruppen skyndar mot utgången då en vild, hårig varelse kastar sig över dem. Varelsens ansikte var hundlikt men med kluven överläpp som visade dess gula tänder och det ruttnande köttet emellan dem. I tumultet som uppstår lyckas Bennet få fram sin pistol och med ett skott i tinningen döda varelsen.

När man åter har tagit sig upp har professorn vaknat till. Även han delges informationen och läser även vissa delar av dagboken. Samtidigt har Dewey lyckats hitta en av Campbells ockulta böcker med vilken han genomförde förvandlingarna. Här i står också hur han lyckades förslava sin före detta andliga mentor, en process som förefaller vara irreversibel då hans själv är fast i smycket som han har instoppat i munnen. Man bestämmer sig för att slå sönder stenen i halskedjan vilket följs av att mannen signar ned på det vadderade golvet, död.

De går ned till foajén där de funderar på om de borde ta sina chanser och lämna huset till fots då Bennet plötsligt hör något. Nästan uttryckslöst börjar han gå upprepandes att han hör något utifrån, han lämnar huset och börjar gå iväg över gräsmattan. Cecilia är den förste att följa efter honom och efter henne de andra. Bennet går rakt ut i djungeln och resten av gruppen tappar bort honom en kort stund innan de finner honom vid vad som verkar vara en gammal ruin. Han berättar då att han inte har något egentligt minne av hur eller varför han gick ut hit.

Man börjar undersöka platsen och upptäcker att stenarna som de står på förefaller vara dit lagda långt senare och att det verkar vara ett hålrum under dem. pProfessorn knackar försiktigt på stenarna vilket utlöser ett dovt mullrande ljud, varpå stenarna börjar vicka på sig. Gruppen kastar sig av plattformen och ned på marken stunderna innan hela plattformen rämnar och fyller luften med ett förblindande dammoln.

Det som uppenbarar sig ur dammolnet får Bennet att springa för livet och resten av gruppen att stelna av fasa. Den människolika varelsen som har varit Jack Campbell som står framför dem, vars bleka skin ligger som klistrat vid dess skelett, har gigantiska svara ögonhålor uppfyllda av små, gula ögon. Dess huggtänder sticker fram mellan det sammandragna tandköttet och dess gulgröna naglar förefaller mer lika en björns klor än ett par mänskliga naglar. Varelsen är fullständigt naken sånär som på ett smycke runt halsen och håller i ett skotskt bredsvärd med vilken han hoppar ned ibland expeditionsmedlemmarna och utdelar ett kraftigt hugg.

Professor Black kastar sig undan och avlossar reflexmässigt ett skott i tomma intet. Dewey höjer även han sin pistol men varelsens ohyggliga utseende får honom att blunda då han trycker av och även han missar. När han åter öppnar ögonen står han öga mot öga med varelsen som kör sitt svärd uti buken på Dewey som faller blödandes till marken. Fader Abraham avlossar då sitt vapen och träffar dess nacke vilket får den att lösgöra svärdet från Dewey och vackla undan, varpå professor Henry spränger dess huvud med ett välriktat andra skott.

När professorn försöker undersöka smycket smulas det sönder i handen på honom. Man hjälper sedan Dewey tillbaka till Villan där man pustar ut samtidigt som man ser den ljusblå färgade himmelen förtälja att natten lider mot sitt slut.

Jackcampellstomb
Jack Campbells grav

View
Tisdag 4:e - Onsdag 5:e Juli 1922
Villan i Djungeln

Tisdag 4:e – Onsdagen 5:e Juli 1922

På deras färd upp för Indus passerade expeditionen staden Hydrabad och skådade det massiva fälten där invånarna skördade sin odlingar. Då de passerade vid middagstid var vädret fint. Den stilla båtfärden övertygade expeditionens medlemmar att resan inte skulle komma att bjuda på några större äventyr.

Fader Abraham å och hans bil var minst lika gladlynta men med mindre anledning då han vid flertalet vägskäl hade kört åt helt fel håll. Natten mellan måndagen och tisdagen hade han övernattat i en kyrka han passerade på vägen. Utan att veta om det följde han Indusfloden några kilometer inåt land.

Efter en tids farande svänger Abraham runt en krök och ser en par män stående i vägen för honom. Han stannar då bilen på avstånd och frågar vad de vill honom. Istället för att svara honom verbal viner ett par kulor förbi. Fadern duckar snabbt och drar fram det vapen han fått av officeren i Bombay. Han skjuter ett skott och fäller en av rövarna, han skjuter åter och fäller en till. Då känner han hur det bränner till i Axeln och vid närmare undersökning kan han konstatera att han blivit träffad. Han avfyrar ett par skott till och sänker den sista rövaren innan han tar sitt fordon och kör iväg.

Under tiden har det blivit kväll och vädret har blivit sämre, båten på Indus har blivit allt svårare att styra. Man försöker hålla sig undan de skarpa klipporna men plötsligt hörs ett ljudligt brak och hela båten kränger till. Det har spruckit ett stort hål i skrovet på båten och man måste gå in till flodkanten för att undvika att båten sjunker.

Löjtnant Pangur och hans män tillsammans med expeditionens medlemmar undersöker båtens omedelbar närhet för att finna bättre lä från hällregnet. Efter bara en kort stunds rekognosering finner man en gammal villa som förefaller övergiven sedan länge. Gruppen bestämmer sig för att övernatta i villan och ger sig tillbaka till båten för att hämta all packning.

Men något verkar inte stå rätt till. Märkliga ljud i en grandios men nedgången och övergiven Villa förbryllar expeditionen och de blir på sin vakt mot faror. Då gruppen är på väg tillbaka från båten hör de hur något rör sig i det höga gräset framför villan. Ur växtligheten klampar Fader Abraham ur och deklarerar att hans bil har sjunkit ned i lervällingen som har bildats på vägen en bit härifrån.

Gruppen tar sin tillflykt till huset men börjar genast smida planer på att bärga bilen och ta sig iväg från huset. Enligt Löjtnant Pangur brukar villan användas som härbärge för långväga vandrare längst Indus och att det förmodligen är det som har hörts. Han varnar dock för att Indien har problem med rövare och att alla skall vara på sin vakt.

Man börjar söka igenom huset och man upptäcker ett flertal märkliga ting. Bland annat tycks ett piano spela av sig själv, de hör fotsteg utanför fönstren samt att på övervåningen finns ett bisarrt rum med en stor mängd indiska gudastatyer.

Regnet öser ned utanför och gruppen är fast i ett övergivet hus i Indiens djungler. Märkliga ljud hörs utanför fönsterna och läöLöjtnant Pangur rapporterar en av sina soldater som saknad. Vad mer kommer att hända?

Villan
Den övergivna villan i djungeln

View
Söndag 2:a Juli 1922
Resan till Karachi

Söndag 2:a Juli 1922

Majoriteten av Expeditionen vaknar upp på samma opiumhåla där det dagen före intog stora mängder av hålans specialitet. Det fanns dock två undantag från detta påstående. Henry, som hade sprungit hals över huvud ut ur opiuminrättningen, fann sig vid medvetande nere vid stranden. Han vaknade av fåglar skrik och upptäckte att han hade en halvt uppäten sjöstjärna i handen.

Den andra var Fader Abraham som efter sin misshandel hade lyckats ta sig till en mission som hade gett honom rum för natten. Han tackar för gästfriheten med ett visdomsord från gud och går ned mot hamnen.

Professorn hade dock inte synts till än när skeppet började göras i ordning för att lägga ut. Han hade vaknat nere på stranden utan någon aning om vart han var eller hur han skulle hitta till hamnen. Att det var bråttom visste han, men han var alldeles vilse i staden och blev tvungen att ta hjälp av en indisk pojke som vägvisare. Precis i tid skulle dock han komma att förenas med de andra innan båten skulle avgå. Här förenades även gruppen med sin guide Löjtnant Pangur.

Detta var dock inte det ända problemet. Gårdagens upplopp hade eldat på stadens befolkning, som fortfarande var uppretade efter gripande av Ghandi. Vid hamnen hade det samlats demonstranter som blev allt mer upprörda. När Polisen försökte få kontroll över massorna utbröt upplopp.

Demonstranterna lyckades ta sig igenom avspärrningen och anföll expeditionen som ståndaktigt stod emot anfallen. både Bennet och professorn avlossade skott mot sina anfallare och de andra använde tillhyggen och parerade bäst de kunde.

Polisen lyckades dock återfå kontrollen och båten bärandes expeditionen kunde avsegla mot sin destination: Karachi.

Riot
Upploppet i Bombay stävs av polisen

View
Lördag 1:a Juli 1922
En natt i Bombay

Lördag 1:a Juli 1922

På morgonen den första Juli lägger Egra till i Bombays hamn. Då Professorn och Bennet fortfarande sitter i arresten faller lotten på Dewey att se till att allt bagage hamnar rätt. Därför beger han sig till hamnkontoret och ser till att deras bagage blir omlastat snarast möjligast till den båt de skall ta till Karachi dagen därpå.

Samtidigt lämnar Cecilia Gray och Fader Abraham båten. Fröken Gray väntar uthålligt på att de båda männen skall släppas av båten medans fader Abraham genast går ut för att missionera.

Efter att de övriga passagerarna har gått av och deras bagage lämnat båten tillåts de båda herrarna att lämna båten och expeditionen beslutar att de skall roa sig i väntan på att båten skall avgå dagen därpå.

Medan expeditionens medlemmar söker sig fram genom staden har Abraham hittat en grupp människor som verkar vara villiga att lyssna på en predikan. Dock har han gjort en felbedömning av människorna samt att det inte var längesedan polisen slog ned en stor demonstration vilket har lett till att människorna i staden är upprörda.

Så inte långt efter att Abraham har börjat tala började folkhopen att skrika till honom och efter ett tag börjar de närma sig honom med tillhyggen. Fader Abraham springer för livet och kommer in i en gränd där han hoppar över lådor och andra hinder i ett försök att komma undan sina förföljare. De var honom dock hack i häl så han vek av upp på en trappa och försökte öppna dörren men den var låst. Han var nu i en återvändsgränd och folkhopen började ta sig upp för trappan.

Då ser Abraham sin utväg, om han hoppar kan han lyckas få tag i en kant på andra sidan och dra sig upp på ett tak. Flera av hans förföljare slänger sandaler på honom. Han kastar sig handlöst ut och får tag i kanten, men får inte kraft nog att dra upp sig själv. Nedanför närmar sig en upprörd Indier hållande en planka med en spik i. Indiern slungar sitt vapen och träffar fadern i baken. Med hjälp lyckas han därefter dra ned Abraham till marken, där misshandlar man honom svårt med sandaler och lämnar honom i smutsen.

Expeditionen hade under tiden tagit sig till en opiumhak där de lät sig smaka av vad etablissemanget hade att erbjuda. Allt verkar lugnt tills professorn, alldeles förryckt, springer ut ur dörren och ut genom natten för att inte komma igen…

R k
Professorn och Fröken Gray i opiumhålan

View
Fredag 30:e Juni 1922
Slutdestination och arrestering

Fredag 30:e Juni 1922

Ungefär en vecka har gått sedan Don Omar höll hov i tredjeklass utrymmet men spektaklet ligger fortfarande på allas läppar. Don Omar lämnade båten dagen efter då man nådde Egypten. Har nu färdats ner längst Suezkanalen förbi Jemen och är på väg mot Bombay.

Det verkade som att den sista biten av resan skulle vara lugn. Men ack så passagerarna ombord på Egra misstog sig. Den vildaste tiden ombord hade de framför sig.

Som vanligt förekom det festligheter under helgen och expeditionens medlemmar socialiserade i vanlig ordning. Fröken Gray lyckades imponera såpass mycket på en av officerarna att han bjöd med sig henne till deras rum.

Kvällen verkade sluta lungt och folk började avfolka däcket. Dock, när Bennet återvänder till sin hytt möter han sin kamrat som agerar alldeles uppspelt och nervös, han frågar efter några sedlar och sedan sticker han iväg. Bennet berörs inte nämnvärt av detta utan börjar att göra sig i ordning för att gå och lägga sig.

En kort stund efteråt bankar någon argt på dörren. När Bennet går och öppnar knuffar sig ett antal karlar in i hans hytt, däribland den korpulente mannen som benämns som “smöris”. Uppenbarligen letar det efter Samuels hyttkamrat. Med hot om misshandel tvingar de Bennet att följa med och leta efter den jagade.

Uppe på däck har baren stängt till Professorns förtret och den enda som mer är kvar på däck är den lätt irriterande prästen. Strax dyker dock moben upp i fören och börjar leta. Bennet, i ett försök att undvika misshandel, spelar med i mobens upprördhet men närmar sig professorn för att informera honom om situationen.

En av de beväpnade männen rycker dock tag i prästen med en annan går lös på bardisken med sitt slagträ. Professorn, som också vill undvika misshandel ansluter sig till mobben som fortsätter sitt sökande och lämnar fader Abraham nedslagen i fören.

Oljudet har dock inte gått obemärkt förbi, den vaksamme sjöofficeren är fort på plats med två matroser. Det inspekterar skadorna på bardisken och hjälper Abraham upp. Abraham och besättningsmedlemmarna börjar förfölja den hetska mobben.

Under tiden har mobben slagit sönder ett par dörrar in till latrinerna på däck och begett sig under däck. Fröken Gray har druckit alkohol och haft könsligt umgänge med en av officerarna. Dewey sitter i den gemensamma hytten och översätter Dingers forskning.

Den nitiska sjöofficeren bestämmer sig för att ta hjälp av officerarna och går och knackar på. Då samtliga sover möts sjöofficeren i dörren av den halvnakna Cecilia Gray. Gray och Officerarna har strax anslutit sig till jakten på den uppjagade mobben.

Jakten börjar nå sin kulme då besättningen knappar in på mobben som har sökt sig ned till tredjeklass resenärernas utrymmen. De båda grupperna har alla dundrat igenom köket vilket har gjort kocken upprörd. Den oskyldigt ovetande Dewey blir under sitt översättande sugen på en nattmacka. Han tar sig sakta in i köket och försöker tillkalla sig någons uppmärksamhet. Köket förefaller dock vara tomt, så han går själv in i skafferiet och letar efter något ätbart.

Samtidigt som Dewey når skafferiets mest avlägsna del öppnas dörren och kocken återvänder. När Dewey frågar efter en nattmacka får han ett öronbedövande vrål och en burk med russin till svars. Skrämd nöjer sig Dewey sig med russina och ger sig tillbaka till sin Hytt.

I tredjeklass avdelningen har manskapet arresterat “Smöris” Mclaughlin och hans mob. Dock undgick Samuel och Henry arrestering då de lyckades gömma sig.

Då både fader Abraham och Gray var på samma plats och arrestering stod på agendan så passade fröken på att anklaga fadern för hallickverksamhet som en hämnd på en förolämpande insinuering om fröken Grays lössläpthet fån prästens sida. Detta fick besättningen att även föra honom till arresten.

Bennet hade fått veta varför mobben hade bildats från första början bestämde han och professorn sig för att besöka McLauglins hytt medans han satt i arresten. Uppenbarligen hade äktenskapsbrott begåtts och Bennets hyttkamrat skulle få sin beskärda del av hatet.

När de båda kom fram till hytten fann de dörren olåst och inuti fann de hyttkamraten i färd med att länsa makens kassaskåp och frun låg på sängen, avsvimmad och med ett blått öga. Bennet och professorn ser sin möjlighet att dryga ut expeditionskassan och när tjuven försöker lämna hytten fälls han av Bennets raka höger. De båda börjar sedan stoppa på sig pengar bäst de kan.

Det verkade dock inte som om de var menat att de skulle undgå arresten denna natt. Sjöofficeren och hans matroser dök strax upp och tog de båda männen på bar gärning, med fickorna, hattarna och byxorna fulla med pengar. Bennet och professorn fördes under högljuda protester till arresten.

Efter förhör släpptes Fader Abraham samma kväll, vilket egentligen spelade mindre roll då han sov i ett potatisförråd. Då professorn och Bennet, nästan sanningsenligt, berättat om sin inblanding så blev de båda tvugna att sitta i arrest till de nådde fram till Bombay, men blev sedan släppta med en varning. “Smöris” Mclaughlin hade inte samma tur och skulle i Bombay skickas tillbaka med ett annat skepp till England och ställas inför rätta för brotten han hade begått.

Morgonen kom, de släpptes och expeditionen hade nu nått Indien…

Sinister2
Arresten: Smöris Mclaughlin i förgrunden och Samuel P. Bennet i bakgrunden

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.